7/24/2012

a. som i alltid kan man drömma

någon gång ska jag ha ett hem. ett riktigt hem. inte ett tillfälligt hem. ett hem som är mitt. inte bara kanske mitt, eller mitt just nu, men mitt sådär att det känns eget. ett hem där jag har packat upp lådorna, där jag har vikt mina lakan och handukar och placerat dem på en hylla i något vackert skåp som är mitt eget. inte bara till låns.

där jag kan hemmets vrår och skrymslen utan och innan. och i omvänd ordning.

där  jag kan blunda, andas ut och sluta tänka på nästa hem, nästa annons, nästa hyrbil. nästa osäkerhet.


i mitt hem skall jag ha en stor säng med hög madrass, ett fluffigt täcke, och dynor i mängder, så att det ser ut som på ett hotell. eller som ett hotell ser ut i mitt huvud just nu. jag vill kunna gräva ner mig och gömma mig där tills jag vill krypa fram igen. luta mig mot en sval vägg i sten och sitta med en silverbricka i famnen. 


på brickan har jag min kopp, en av de många som är nerpackade nu. Den är fylld till brädden med kaffe,  eller kanske te.  jag har ett lågt vinglas fyllt med juice, bara för att det ser festligt ut, för livet är en fest. åtminstone om man har ett eget hem.  i hörnet av brickan trängs en liten glasburk med marmelad som har ett lock med glasknopp. och det sista som får plats på frukostbrickan  är en ställning för toast, en sådan där med handtag i mitten och små fack för fyra skivor, den är i silvrig metall och den har jag hittat på en loppis. toasten hinner bli kall innan man ens har brett på smöret, men man ler vid bara tanken av att man får sin toast i en ställning. för det känns också som på hotell,sådana med  roomservice, eller ett fint B&B på landsbygden i någon by i England. Eller som jag tror det är på hotell med roomservice eller på ett B&B i England.. Det spelar egentligen ingen roll hur det är.


I mitt hem finns det plats för mig och dig och höga madrasser, fluffiga täcken, linneskåp och toastställningar. 

7/17/2012

a. som i ansvarslös

Funderar på att försöka fynda en ukulele någonstans och lära mig spela den, enbart för att kunna spela en fantastisk fin låt av Ingrid Michaelson.  Hon är den jag vickar mitt huvud till just nu.

Och seriöst, hur fantastiskt skulle det inte vara att kunna säga att man spelar ukulele. Det är antingen lika tjusigt som tjejtrummisar, (som är något av det tjusigaste jag vet) eller lika otjusigt som panflöjtar. har inte helt bestämt mig för vilket dera.


Tunnelbanestationen i Coney Island. För jag tror det står i någon lag att man aldrig skall ha blogginlägg utan bild. Och för att Coney Island är tjusigt, lika tjusigt som tjejtrummisar! Åk dit när du är i New York.